Höstfint och texter som inte jag har skrivit.
Kategori: Allmänt
Förväntingarna på denna. Levererar hittills.
Det här är ifrån en bok av Jonas Cramby som jag läste i somras. Fantastiskt fint textstycke tycker jag.
Det behövs mer glitter.
Jag åker massvis av tåg numera. Brukar spendera de 3,5 timme enkel resa som det tar med tidingar, böcker, musik och podcasts. Hinner ibland fundera osunt mycket på livet också, bra stämning för det på tåg.
Det här är jag och min fina häst senast jag var hemma. Det är lite speciellt det där med att ha en häst som man mest ser på på kort. Försöker att ta vara på dagarna när jag är hemma. Som sagt, min bästa vän sedan jag var sjutton år.
Utdrag ur Michaela Fornis senaste bok. Som sagt, alla de sakerna som aldrig händer annat i människors huvud för att man inte vågar? Så sorgligt.
Det här är ur en bok som heter "Alltings början" som jag ganska nyligen läst klart. Den där skillnaden på någon som det vore passande att bli kär i men som man aldrig kommer att få det att kännas som jordskalv med. Vill tro stenhårt på att man aldrig ska behöva nöja sig med mindre än jordskalv och andningsuppehåll.
Skärmdump ifrån Pinterest. Kärleksdöden osv.
"För jag tror när vi går genom tiden, att allt det bästa inte hänt än" Världens bästa Håkan-line.
Det här är ett blogginlägg ifrån Dasha Girines blogg. Antingen så är man med någon som tycker att man är världens härligaste människa, eller så kan det vara. Ni vet det va?
Och det här är en bild på en av livets bästa människor i allmänhet. Nästa år blir han 18 - lillhjärtat!
Det här är en del av en krönika skriven av Sandra Beijer (Söndagsångest och hjärtångest heter den). En av de bästa sakerna som hände i September var att hennes portfolio numera finns att läsa på http://cargocollective.com/sandrabeijer magisk!
En regnig kväll i Sundsvall när jag slogs av att det blivit så mycket höst att gatubelysningen var tänd. Har jag sagt att jag älskar husfasaderna i min nya stad?
Klassisk tanke om saknad. Saknar mina nära mest hela tiden. Min familj, mina vänner och mina djur. Det är både jätteskönt och lite tomt att bo i en stad där jag inte har några minnesmärken, det finns inga gatuhörn här där jag hållit någons hand för första gången, inga järnvägspår där jag vrickat foten påväg hem i för höga klackar med en bästis på andra sidan. Än. Men just nu så behöver jag vara här, så det får så lov att kännas. Snart så ska förresten en av mina vänner också prova på att vara i en annan stad än den vi växte upp i (tyvärr inte samma som mig), är världens stoltaste vän över att han vågar.
Ha en fin höst, och var rädda om varandra.
