Jag har förmånen att arbeta med mitt intresse, varje dag. Jag går aldrig "till jobbet", jag har aldrig Söndagsångest, jag räknar aldrig timmar. Aldrig.
Ibland kan jag slås av tanken när jag står med en kund att jag faktiskt får betalt för det, och det känns helt sjukt. Att jag får betalt för att utöva en av mina stora passioner i livet, för att ta hand om mina kunder och för att få dem att känna sig fina och må bra. Det är helt fantastiskt men samtidigt för mig en sådan självklarhet. För mig är det helt oförståeligt hur man klarar av att varje dag gå till ett arbete man inte trivs med. Att ha ångest i slutet av semestern och skoja om att man jobbar en vecka i taget för att man spelar på Lotto.. Självklart är jag trött ibland och det är inte en dans på rosor jämt, men i det stora hela är de få dagarna helt obetydliga.
Att få människor att känna sig fina är nog den bästa delen, att få möta en annan människa och att få ta del av dennes liv. Att få ta hand om dem. Jag ger mycket energi av mig själv varje dag men jag får massor tillbaka. Vissa kundmöten kan göra hela min dag.
Jag vet att det är få förunnat att veta tidigt i livet vad man vill ägna sig åt och jag är medveten om att det är jättesvårt innan man vet. Att utbilda mig till det jag ville göra är den tveklöst bästa investeringen jag gjort i hela mitt liv. Den är värd varenda krona jag ammorterar varje månad och varenda tidig morgon eller sen kväll jag jobbat över. Jag skulle kunna skriva i all oändlighet om hur mycket jag tycker om mitt jobb, hur jag skulle fortsätta jobba trots att jag inte skulle behöva, eller att om mitt jobb var en man så skulle jag gifta mig med honom. Men dit jag vill komma med det här inlägget är egentligen att: Gå inte till ett ostimulerande arbete varje dag, kom på vad du älskar och satsa på det, jo det går. Det finns ingen annan som kan fixa det åt dig, i slutänden så är det bara man själv som kan göra sin lycka. Du är skyldig dig själv det, livet är för kort för att spenderas på fel ställe.
Nu är jag än en gång sju dagar närmare min gesäll, veckorna går sanslöst fort. Bra på det viset att det kanske blir vår fortare, jag går snart under av det här ständiga mörkret och kylan. Gesällträningen går bra iallafall, jaghar fokuserat mycket på momentet brud under veckan. Brudmomentet är lite knepigt på det viset att man ska fästa en krona och en slöja i håret, och det är massor med regler och riktlinjer att gå efter. Blir det inte perfekt syns det direkt. Tyvärr är det ganska smärtsamt för den stackaren som man ska fästa det här på, Sanna hade en mindre angenäm upplevelse förra veckan när jag tränade på henne, stor eloge för att hon offrar sin hårbotten för min skull dock, en sann vän!
Sen har jag varit lite trött också, och inte riktigt hundra pepp på tillvaron. Man har sina up's and down's så att säga. Jag har iallafall haft en jättemysig helg ute i Hyttbäcken med Milton och Viktor, och det gav mig lite energiboost. Sen har jag investerat i lite vitaminer som ska vara uppiggande också, är det något man ska lägga pengar på är det sin häsla och sitt välmående tycker jag. Man har bara en kropp.
Mitt dilemma är att jag inte kan göra något halvhjärtat, det måste alltid vara all in. Det är både bra och dåligt. Jag försöker att träna på att det är okej att vara dålig ibland, man får finnas ändå.
Förutom att min bil failade besiktningen för tredje året i rad idag så har jag haft en fantastisk dag. En fantastisk helg och en fantastisk känsla. Det är mycket lycka nu, ibland behöver man faktiskt inte göra det mer komplicerat än så.
Nu ska jag ta en dusch, se på den nya säsongen av stylisterna och läsa mina favoritbloggar ( det är helt okej att vara nördig inom ett ämne man finner intressant, som sagt ).
Är när man kan tänka tillbaka på en period eller ett speciellt tillfälle i sitt liv och se sig själv utifrån ett yttre perspektiv, eftersom att man inte kan identifiera sig med den personen längre. Man behöver inte lägga någon värdering i om hon är bättre eller sämre än den jag är idag, om hennes val var bra eller dåliga. Man kan bara konstatera att man gått vidare till att vara någon annan nu.
Föressten hörde jag den mest fantastiska kärleksberättelsen på länge idag.
Första veckan på skolan är redan avklarad, innan jag hade förstått att den börjat i stort sett. Den här årstiden går tiden verkligen galet snabbt, eller så är det bara jag som har mycket att göra? Det har iallafall varit en jätterolig och givande vecka, som sagt har min inställning till gesällen ändrats helt och jag har gått ifrån att vara livrädd till inspirerad. Nästa vecka bli även den en helvecka i Falun för att de resterande sex veckorna varva jobb hemma på salongen med att åka upp till skolan i Falun.
Nu håller jag som bäst på att packa ihop saker för att åka ut till mitt "föräldrahem" i Veddarsbo och spendera kvällen med min familj. Har hunnit med ett pass på gymet nu på eftermiddagen också. Varvade lite löpning på bandet med att försöka göra något produktivt på gymet. Då jag oftast går på instruktörledda pass när jag tränar känner jag mig ganska bortkommen när jag ska försöka att styrketräna själv, det känns som att jag mest glider runt utan att få något vettigt gjort. Jag är nog typen som behöver någon som står brevid mig och säger åt mig vad jag ska göra om det ska bli något gjort.
Imorgon blir det jobb på salongen, jag har saknat det lite i veckan faktiskt. Men först blir det som sagt en kväll i Veddarsbo med min familj och nya numret av ELLE som sällskap.
En bild ifrån min och Sannas lägenhet, vi har massor av pepp och inspirations texter/tavlor, det är en riktigt egoboost lägenhet och jag älskar det!
Såg en sån himla fin gest på tåget hem idag. Det var en kille som somnade på tåget och inte vaknade där han skulle byta. En annan man i vagnen hade hört när han talade med konduktören om vart han skulle byta och gick därför fram och väckte honom så att han inte skulle missa sitt byte. Han frågade dessutom om han hade haft en jobbig dag när han vaknat, inte på ett ironiskt vis utan verkligen med en genuin underton. Han hade inte behövt bry sig ett dugg om att killen missade sitt tågbyte för det var inte hans problem, men han gjorde det ändå, för att vara vänlig. I ett land där man är van med att man hellre går en omväg än att säga hej till en främling man möter så är sådan här genuin omtanke helt fantastisk.
Två dagar i skolan avklarade, det har faktiskt varit riktigt roligt att komma upp dit igen! Känns som att det var igår jag gick där varje dag samtidigt som det känns jättelångt borta. Det känns faktiskt inspirerande att göra gesällen och med ännu mer träning så kommer det förhoppningsvis att kännas jättebra inför provet. Hittills så har vi tränat på fönvågor, vilket jag i dagsläget tycker känns svårast. Första försöket gick katastrofdåligt men det har iallafall tagit sig ju mer vi tränat, så det får man ju vara glad för. Idag har vi haft långhår, har funderat lite på vilken uppsättning jag ska göra och har inte riktigt bestämt mig. Jag vill göra det enkelt för mig men samtidigt så ska det inte se för enkelt ut.
Har även bestämt mig för att göra de två valbara momenten i gesällen ( Bruduppsättning med slöja och krona samt skägg). Jag var helt inställd på att inte göra dem först, men efter lite funderande och pepping från världens bästa lärare så kändes det som att det inte fanns utrymme att banga. Skulle jag kugga på något av de två momenten (vilket jag givetvis inte ska) så kan jag ändå bli godkänd på gesällen, så det finns med andra ord inget att förlora och jag är ju egentligen inte den som inte går all in.
Det känns verkligen så otroligt skönt att jag valt en skola med möjligheten att komma tillbaka de här åtta veckorna och träna inför gesällprovet, jag har ändrat inställning till provet totalt bara efter första dagen. Lärarna är otroligt inspirerande och får en att se enkelheten och möjligheterna i provet istället för svårigheterna. Kan än en gång konstatera att valet min utbildning och skola är mitt livs bästa investering, värt varenda krona!
Nu blir det sängen, lär inte bli någon svårighet att somna efter den här dagen, tur det med tanke på att klockan ringer kl 05.30 igen imorgon. - If you snooze, you loose som sagt!
Har precis kommit hem ifrån en heldag i Stockholm med Annelie, som jag stylat hår och smink på inför Ryttargalan. Ryttargalan är för er som inte vet som idrottsgalan, fast endast med hästsport. Annelie rider i landslaget i distansritt och har även deltagit i VM, inte illa! Det blev en uppsättning på ena sidan med lockar som fick hänga ner samt en sminkning i bruna och bronstoner. Det är i vilket fall riktigt roligt att göra den typen av jobb.
Medans Annelie var på lunchmöte så passade jag på att träffa min fina vän Pauline som ganska nyligen flyttat till Stockholm, kikade en sväng på stan och satt på ett fik och pratatde i flera timmar, vi hade lite att ta igen.
Förövrigt så har det varit skönt med en långhelg, även om jag älskar mitt jobb så är det en riktig lyx att vara ledig tre dagar i rad och det kändes att det var ganska välbehövligt efter Decembers jobbhets. Imorgon så börjar iallafall skolan i Falun igen, jag kommer som sagt att åka dit under 8 veckor. De första två veckorna ska jag vara där varje dag och resterande veckor tänkte jag varva skola med jobb på salongen hemma i Avesta. Det ska bli riktigt roligt att träffa dem som jag gick i samma klass som och som jag inte sett sedan i September 2010 när jag var där sist. Är inte riktigt hundra procent pepp på att tågpendla igen dock, men 8 veckor är en ganska liten period om man jämför med de 1,5 åren jag gjorde det sist. Jag gillar att trycka in så mycket som möjligt under en dag (helst skulle jag ha en extra veckodag) och därför känns det ganska frustrerande att 2,5 timmar om dagen ska gå åt till att sitta på ett tåg. Å andra sidan kanske jag mår bra av lite tvångsmässig egentid. I vilket fall som helst så ska jag spendera de där timmarna på tåget varje dag så det är bara att gilla läget helt enkelt.
Blev hämtad av Sanna och Johan på tågstationen idag, och gick ifrån att vara väldigt trött till att vara väldigt glad och pepp på livet på tjugo minuter. Påminns än en gång om hur viktigt det är att umgås och lägga energi på människor som lyfter en och inte tvärtom. Jag är tacksam att jag har så fina människor runtomkring mig.
Lite bilder ifrån min helg:
Som ni ser så har Annelie ett helt fantastisk hår, som julafton att få jobba med det!
Jag har vid ett flertal tillfällen gjort mer eller mindre vettiga försök att bedriva en blogg. De har haft olika former, officiella, hemliga, de har handlat om något speciellt eller något mindre speciellt. Det som de alla har gemensamt är att jag tappat intresset för dem. Texterna som ligger innan det här inlägget är saker jag skrivit förut som ligger kvar på den här sidan och som jag inte vill radera, en lite souvenir ifrån mina tidigare bloggförsök kan man säga.
Min fina vän som även är min "sambo" har föreslagit att jag ska blogga om en speciell händelse i mitt liv och jag råkade trilla över en passande just nu. Jag började på hösten att 2009 att plugga till Frisör på Frisörcentrum i Falun. När man ska bli frisör på en eftergymnasial privatutbildning går det till som så att man först läser på skolan i ca 1,5 år, sedan jobbar man på salong i 3000 timmar. När man har gjort det så avlägger man s.k gesällbrev, vilket är ett "yrkesbevis" för att man är en utbildad frisör. Nu är det så att jag från och med på Måndag ska under åtta veckor vara på min skola för gesällträning och sedan, i slutet av Februari avlägga gesällprov. Jag tänker att jag ska klara av att hålla den här bloggen vid liv under dessa veckor och samtidigt undvika ett psykbryt genom att ventilera mina tankar om gesällen här. Kanske kommer det att handla om lite annat mellan varven med. En sak vet jag, jag har åtta krävande veckor framför mig och jag behöver lite pepp..
