gabriellasofies

Ett av de tydligaste minnena ifrån en mycket tidig ungdom var en dag då jag kom hem ifrån skolan och min mamma sa att hon hade en bra och en dålig nyhet att berätta för mig. Jag valde att få höra den dåliga först eftersom att jag alltid varit oförmögen att koppla bort dåliga nyheter om jag vet att dem väntar. Den dåliga nyheten var att hon ansåg att min mobilräkning var för hög, och den bra var att jag skulle få en syster. Och då förstår ni kanske hur mycket det där med mobilräkningen rörde mig i ryggen efter det.

 

Två år tidigare hade det bara varit jag, i tio år. Och sedan kom ni, och då blev livet lite roligare.

 

Jag har ju aldrig upplevt något annat scenario, men jag har förstått att det är lite speciellt det här med att ha så pass mycket yngre syskon. Man blir så väldigt mycket storasyster. Man hämtar sina syskon hos dagmamman, eller följer med till skolan, eller torkar tårar som man kanske aldrig sett om man varit i samma ålder som dem. Det är både en för och nackdel. Ibland så kan jag sakna att ha ett syskon som tar hand om mig på det viset som jag tar hand om mina. Någon jag delar blod och gener med som kan relatera till mitt liv. Men jag vet att det kommer att komma en dag då de växer ikapp mig. Och det är lika skrämmande som fantastiskt.

 

Ett av de största privilegierna med att vara storasyster är att få vara någons förebild. Att var och varannan vecka hitta teckningar på sin säng och små lappar med texten "Till världens bästa storasyster". Och det är också det som är sorgligt med att de kommer att växa upp. - Min bror har redan börjat göra det, men jag njuter fortfarande av att få vara min systers idol. För jag är fullt medveten om att en dag om inte jättemånga år så kommer hon att inse att jag inte är någon superhjälpte. Idag kan hon titta på mig medans jag sminkar mig och lockar håret inför en utekväll, och bli överlycklig när jag frågar henne om vilken kjol jag ska ha på mig. En dag så kan hon lägga en snyggare ögonmakeup, ha högre klackar, ta en diskussion med mig - och ha rätt.

 

Min syster är bara tio år men en av de varmaste, hjärtligaste och mest generösa människorna jag vet. Man kanske ska tycka så om sin syster bara för att hon är just ens syster. Men det måste vara något extra med henne.

 

Ibland lägger jag märkte till på kort, hur hon posar likadant som mig. Hur hon slänger på exakt samma vis med håret eller hur hon använder sig av uttryck jag säger nästan dagligen. Och ni ska veta hur det värmer mitt systerhjärta.

 

Det är en fantastisk resa att dag för dag se Anton och Lovisa växa upp och bli egna individer. Skapa sig egna åsikter, personligheter och sätt att uttrycka sig på. Och jag tror att jag på riktigt blir en lite bättre människa av att få vara en förebild för dem, och att få ta hand om dem.

 

Jag skulle gå över vad eller vem som helst för er, mina älskade syskon.