Om att bli ännu flera dagar.
Kategori: Allmänt
Har ju inte skrivits här på länge. Det där med inspiration går ju i vågor som sagt. Och det finns få saker som inspirerar skrivandet som när man är lite trasig, men tillslut kommer man till en punkt där man inte orkar skriva mer om när det gör ont. När det hellre får vara blankt än att skrivas mer om hjärtesorger. När man får lov att gå vidare. Komma ihåg allt det andra fina i livet, för det finns ju en miljon saker att le åt oberonde av en människa som inte vill vara din. Det är viktigt att komma ihåg det.
Jag går in på min sista vecka som tjugotreåring, tänkte summera lite vad som hände under året som jag varit tjugotre:
- Lämnat Avesta för en tid, eller för ett liv. Vem vet vad man gör ens nästa vecka? Både så himla fantastiskt och ibland så himla jobbigt. En dag när det var lite jobbigare så sa min kloka kollega att "Det gör ont att utvecklas" och exakt så är det. Mest är allt bara roligt men ibland saknar jag min familj, mina vänner och mina djur så mycket att jag nästan går sönder.
- Fick den finaste boken jag läst i julas. "En man som heter Ove", läs den.
- Varit mentalt inställd på att sälja min fina häst, men inte gjort det.
- Varit kär i någon som inte var kär i mig. Aj aj. Men istället för att ha lagt allt det onda i lådor med väldigt tunga lock, så har det fått göra hur himla ont som helst ibland och tillslut så är man klar med att ha ont och kommer ut lite helare på andra sidan. Och märker att man överlevde det med. Vissa upplever det redan som tonåring och andra (jag) drabbas inte av det föränn man är 23... Men nu vet jag, att man klarar sig.
- Träffat fantastiskt fina människor på mitt jobb. Kan inte sluta att hänföras av alla de kunder vars liv jag får ta del av varje dag. Allt fint man får höra, om vardag, dåtid och nutid. Det är ett sant privilegie. Fick ju även lov att säga hejdå till några av mina fina stamkunder sedan flera år tillbaka när jag flyttade ifrån Avesta. Sved så pass mycket att det kom några tårar mellan varven.
- Haft en trasig handled och en läkare som tyckte att jag borde fundera ut en plan B med mitt liv. Tack för den. Visade sig vara en överansträngning som gick över av sig själv. Finns inget annat yrke just nu. Livets största kärlek.
- Har funderat så mycket. När jag var 20 så var jag så himla säker på vad jag ville göra med livet. Jag var sambo och så säker på det att jag kunnat ställa mig framför tåg och springande elefanter för oss. Jag ville så himla gärna vara vuxen. Ju äldre jag blir, ju mer förvirrad om hur livet ska vara har jag blivit. För att jag börjar att förstå hur många möjligheter det finns, och att det inte finns några rätt eller fel. Det har varit en känslomässig berg och dal bana. Nästa år hoppas jag på lite mer lugn och (sinnes)ro.
- Samlat på mig massor av fina stunder med mina nära och kära. För varje dag äldre jag blir så uppskattar jag dem ännu lite mer tror jag. Tack för allt älsklingar.
Avslutar med en bild om kanske det viktigaste av allt i livet:
