gabriellasofies

Hittade den här texten i ett utkast som jag aldrig publicerade, såhär i efterhand läser jag den här texten som jag skrev för bara ett halvår sedan men som redan är så otroligt inaktuell, och är så innerligt glad att jag lämnat bitar av den personen som skrev det här bakom mig och gått vidare.

"Att alltid ligga steget före. Att alltid prestera lite bättre. Att vara lite piggare, lite smalare, lite mera lycklig. Lite mera lyckad.

Viljan att vara bäst, eller åtminstonde riktigt bra, är det som driver mig i de flesta situationer. Att medvetet prestera halvbra är uteslutet. All in or all out. Att kunna bli hög på lyckoruset som kommer ifrån bra prestationer är en fantastisk styrka, samtidigt som det är en av mina störta svagheter. För hand i hand med framgång kommer också bakslag. Rädslan för att misslyckas, för att vara misslyckad."

Nu ska jag berätta hur det är, den 29 Mars i år upplevde jag ett av mitt livs kanske största bakslag någonsin. Ett bakslag som för någon annan kanske inte skulle vara en big deal, men som för mig ödela och svärtade ner hela min person och vardag. Jag har redan som barn alltid haft höga krav på mig själv och mina prestationer, och det har alltid varit jag själv som bestämt att jag alltid måste vara lite bättre, ingen annan. Idag är det oförståeligt att jag tillät mig själv att låta prestationsångesten påverka mig och framförallt hämma mig för att göra så mycket som jag egentligen ville, i rädslan för att misslyckas med det jag tog mig för.

Den här bloggen startade jag i syftet att skriva om vägen till mitt gesällbrev (examniationen i mitt yrke). Men den kom mer att handla om allting annat än min gesäll. För vet ni hur det var? Jag kuggade gesällen på mitt första försök. Och för ett halvår sedan så hade jag aldrig någonsin skrivit om det såhär, erkänt att jag inte varit perfekt. Men så var det, jag kuggade gesällen på det värsta tänkbara viset, så många moment att jag tvingades göra om samtliga 10 moment istället för bara de fyra som jag kuggade, och såhär i efterhand inser jag att jag aldrig ens gav mig en psykisk chans till att lyckas. 

Efter att jag gått in i det avskilda rummet med de två exminatorerna för att få mitt besked, blev jag knäckt på ett vis jag aldrig riktigt blivit tidigare. Efter det låste jag in mig på en toalett, skickade ett sms till min bästa vän och grät så mycket att jag knappt kunde andas. När Sanna som jag skickat sms'et till sedan ringde upp mig var det enda jag kunde säga att "Det här är den värsta dagen i mitt liv". Just då och länge efteråt så tyckte jag verkligen att det var det.

Efter ungefär en vecka i grämande, ångest och ilska på mig själv över hur jag kunnat våga göra såhär emot mig själv, att jag misslyckats, så såg min fina mamma till att jag fick träffa en mentalcoach (tack mamma). Han heter Anders och är en av de mest fantastiska och inspirerande människor som jag träffat. Tack vare våra möten så såg jag lite klarare på de krav jag ställt på mig själv, varför jag gjort det och framförallt; hur jag istället ska tänka.

Tre månader senare klarade jag min gesäll med ett jättebra resultat. Inte för att jag blivit en bätte frisör på något vis sedan förra gången, utan för att jag för första gången gett mig själv chansen till att lyckas. Och efter det har jag fått så många andra insikter om hur jag och andra människor beter sig emot sig själva. Jag är inte färdig än, men jag är någon helt annanstans än där jag var när jag skrev texten ovanför, och det är det som räknas.

Så tack, ni som fanns runtomkring mig när jag trodde att hela min person var värdelös det inte blivit som jag tänkt mig. Tack för att ni var med och fick mig att förstå att det var en sådan skitsak i jämförelse med så mycket annat. Tack för att ni peppade mig inför nästa försök. Och tack för att ni firade med mig när jag lyckades.

Tack mina vänner och min familj.

Tack Anders.

Och tack mig själv för att jag kuggade det där första försöket så att jag kunde upptäcka att man överlevde det med och att det finns ett fantastiskt liv bortom de där höga kraven.

'

Som så många andra gånger när jag befinner mig i en krävande period och egentligen är helt slut om kvällarna så kan jag inte sova. Fantastiskt fenomen som leder till att jag är snudd på medvetslös när klockan ringer på morgonen.

Började kvällen med att se på Top Model, då var jag ganska trött och hade förmodligen somnat enkelt, men då började jag istället att prata med en av mina bästa vänner i telefonen. Jag är i en sjukt emotionell fas just nu (mer om det i ett tidigare blogginlägg) och känner massor av känslor åt båda hållen varje dag. Så efter att vi lagt på efter en timme kom jag att tänka på hur mycket jag älskar den här människan och hur glad jag är att sedan nästan tio år tillbaka ha honom som en av mina närmsta vänner. Efter det var jag ju pigg igen.

Hamnade på en gammal blogg jag skrev mer eller mindre aktivt förut, men som jag bara avslöjade för en enda person att den fanns, för jag vågade inte låta någon annan läsa det jag skrev (otroligt roligt att gå tillbaka och se vad jag funderade på för fem år sedan). Hittade en text som jag glömt att skrivit och faktiskt förvånades över eftersom att jag sällan vill prata om det alls. Den handlade om en olycka jag var med om när jag var tolv år och som hade en tråkig utgång för mina händer (mina händer var en misär av brutna fingar som slagits ur led åt olika håll redan innan det här).

"Sedan följde många månader med sjukhusbesök för att lägga om fingret tills det läkte ihop. Allt jag minns av det är ett suddigt sjukhusrumstak, det var suddigt av tårarna för jag grät varje gång."

Jag har hört att när man hatar så är det som att dricka gift och hoppas på att den man hatar ska dö.
Jag tror att det ligger någonting i det.

Nu börjar vi ju tack och lov märkbart gå emot både ljusare och varmare tider. Förutom när jag är i Falun, där det alltid tycks vara lite kallare och lite blåsigare än i Avesta jämt. Det kom nästan tårar när jag gick ifrån tåget till skolan imorse innan kl 8 och det blåste sinnesjukt mycket, var svinkallt och snöade. Mycket gnäll från min sida.

Iallafall, jag har hy som lätt blir torr när det är kallt och självlockigt hår som också blir torrt för minsta lilla. Så på senare tid har jag fått spendera sanslöst mycket tid med att återfukta mig själv för att jag inte ska torka ut. Det är body lotion, hårolja, inpackningar, idominsalva, hempasalva, aloe vera och gud vet allt. Jag och min hy hoppas som sagt verkligen på vår snart.

Inledde dagen idag med att åka till Falun och träna på bruduppsättningen och fönvågor. Kändes för första gången riktigt, riktigt bra med brudmomentet, skönt! Det börjar att närma sig datumen med stort D snart...
Efter lunch åkte jag mot Avesta, var in på salongen en vända och var på ansiktsbehandling hos min fina vän Jenny, hur skönt som helst verkligen! Hoppas på att det ska bli uppstyrning på min hy nu som fick för sig att totalstrejka i höstas.

Appropå body lotion så har jag helt förälskat mig i en vaniljdoftande ifrån Lush, är ganska lätt i konsistensen men återfuktar ordentligt och luktar helt underbart. Köpte även en body scrub med "vanilla and ice-cream" doft idag, får se om den håller måttet, luktar gott gör det iallafall. Jag är mycket för vaniljdoft just nu, ibland är det de små sakerna i vardagen som gör det.

Jag gillar kontraster, att jag ena dagen känner för att skriva ett seriöst inlägg om människor som ligger mig närma hjärtat och andra dagen skriver om body lotions, haha. Det går upp och ner så att säga. 



                                               

"Det är många som tror att jag fått dåndippen och försöker banta ner mig till en pinne och bli av med mina kurvor. Är ni från vettet? Mitt levebröd, haha. Nej, nej och återigen NEJ! Jag älskar mina kurvor och nu menar jag älskar. Och jag är otroligt glad för att jag föddes med dem. Däremot kan man säga att jag renoverar kroppen och möblerar om lite, spikar upp saker som förfallit och stärker vissa väggar."

Eftersom att jag sett klart på mitt favortidsfördriv Gossip Girl och att den senaste säsongen inte är släppt så fick jag hitta något annat att roa mig med innan jag ska somna. Jag hittade på ett personlighetstest där man genom att skriva några rader om sin dag skulle få ett svar på hur man var som person. Man skulle skriva vad man gjort, hur man känt, vad man ska göra osv. Jag blev fatiskt förvånad över hur bra det stämde när svaret kom. Hur kan det synas i en relativt ytlig beskrivning om min dag?

Du verkar vara en glad person som ofta ser ganska ljust på tillvaron! Du är också ambitiös och målinriktad och vet ofta vad du vill även om du också kan börja tveka vid svåra val.
Du har en del svagare sidor men dessa kan du oftast kompensera med sånt du är bra på.
Du blir ofta besviken när du hindras av problem och svårigheter.
Du ser dig själv som en person som en oberoende tänkare och godtar inte andras åsikter utan bevis. Ibland kan dock dina förväntningar vara lite orealistiska.
Du är också en person som tycker om när det händer saker och gillar en viss omväxling i livet. Du är ofta ganska disciplinerad och självkontrollerad men kan ofta känna dig lite orolig inombords.
Du ser dig själv som huvudpersonen i ditt eget liv och vet hur viktigt det är att ta hand om dig själv! Du kan vara utåtriktad och social men ibland också vara blyg och återrhållsam och vill gärna vara omtyckt av andra. Ibland kan du känna att du inte räcker till för alla och funderar på de val du gjort i livet.

Delvis sant som sagt. Ikväll har jag varit på en intressant lektion om stresshantering, jag skulle kunna skriva en hel kväll om hur jag upplever stress och framförallt press, det kanske jag gör en annan gång.

Inser även att min blogg börjat handla om allt annat än min gesäll, vilket från början var huvudämnet. Tror att det kanske är en form av stresshantering det med, att undvika att tänka på det, haha. Jag är på banan gällande den iallafall!

                            

Idag ska jag jobba på hemmaplan, det blir roligt! Och framförallt är det otroligt skönt att slippa gå upp 05.30 som jag gör när jag åker till Falun. Har ju blivit lite bortskämd med att alltid börja kl 9 och därmed kunna sova längre på morgonen, att jag dessutom är sinnesjukt morgontrött hjälper ju inte direkt till.

Förra veckan gick i ett som vanligt, hade tänkt att uppdatera lite här men jag orkade verkligen inte, var på salongen till åtta varje kväll och sedan åt jag mat och deckade i min säng, typ. Jag avslutade veckan med att åka och hälsa på min fina vän Pauline, om jag är ledig så tycker jag att det är skönt att åka bort ifrån Avesta, kände att kvalitetstid med Pauline och en obokad kalender var precis vad jag behövde i helgen.

Igår var jag i Falun igen, ska även dit imorgon och på Torsdag. Nu börjar det att dra ihop sig på allvar, tre veckor kvar till gesällen, ofattbart! Det känns som att jag ligger i fas iallafall. Det enda som jag inte tagit tag i är långhårsuppsättningen, och det är nog av den anledningen att det finns så många möjligheter vad man kan göra så jag har inte bestämt mig. Jag vill göra det enkelt för mig men samtidigt "känna för" mitt arbete, och jag har inte riktigt gjort det till hundra med något av de alternativen jag provat än. Imorgon ska jag klippa skägg för första gången också, kan bli intressant!

Kvällen igår avslutades med ett telefonsamtal med en saknad vän, jag är så otroligt glad att jag har så bra människor omkring mig som kan peppa mig när jag blir lite trött, puss på dem!

Det här inlägget kommer att handla om mitt jobb.

Jag har förmånen att arbeta med mitt intresse, varje dag. Jag går aldrig "till jobbet", jag har aldrig Söndagsångest, jag räknar aldrig timmar. Aldrig.

Ibland kan jag slås av tanken när jag står med en kund att jag faktiskt får betalt för det, och det känns helt sjukt. Att jag får betalt för att utöva en av mina stora passioner i livet, för att ta hand om mina kunder och för att få dem att känna sig fina och må bra. Det är helt fantastiskt men samtidigt för mig en sådan självklarhet. För mig är det helt oförståeligt hur man klarar av att varje dag gå till ett arbete man inte trivs med. Att ha ångest i slutet av semestern och skoja om att man jobbar en vecka i taget för att man spelar på Lotto.. Självklart är jag trött ibland och det är inte en dans på rosor jämt, men i det stora hela är de få dagarna helt obetydliga.

Att få människor att känna sig fina är nog den bästa delen, att få möta en annan människa och att få ta del av dennes liv. Att få ta hand om dem. Jag ger mycket energi av mig själv varje dag men jag får massor tillbaka. Vissa kundmöten kan göra hela min dag.


Jag vet att det är få förunnat att veta tidigt i livet vad man vill ägna sig åt och jag är medveten om att det är jättesvårt innan man vet. Att utbilda mig till det jag ville göra är den tveklöst bästa investeringen jag gjort i hela mitt liv. Den är värd varenda krona jag ammorterar varje månad och varenda tidig morgon eller sen kväll jag jobbat över. Jag skulle kunna skriva i all oändlighet om hur mycket jag tycker om mitt jobb, hur jag skulle fortsätta jobba trots att jag inte skulle behöva, eller att om mitt jobb var en man så skulle jag gifta mig med honom. Men dit jag vill komma med det här inlägget är egentligen att: Gå inte till ett ostimulerande arbete varje dag, kom på vad du älskar och satsa på det, jo det går. Det finns ingen annan som kan fixa det åt dig, i slutänden så är det bara man själv som kan göra sin lycka. Du är skyldig dig själv det, livet är för kort för att spenderas på fel ställe.

Förutom att min bil failade besiktningen för tredje året i rad idag så har jag haft en fantastisk dag. En fantastisk helg och en fantastisk känsla. Det är mycket lycka nu, ibland behöver man faktiskt inte göra det mer komplicerat än så.

Nu ska jag ta en dusch, se på den nya säsongen av stylisterna och läsa mina favoritbloggar ( det är helt okej att vara nördig inom ett ämne man finner intressant, som sagt ). 



 
Det här var en annan fantastisk dag.

Första veckan på skolan är redan avklarad, innan jag hade förstått att den börjat i stort sett. Den här årstiden går tiden verkligen galet snabbt, eller så är det bara jag som har mycket att göra? Det har iallafall varit en jätterolig och givande vecka, som sagt har min inställning till gesällen ändrats helt och jag har gått ifrån att vara livrädd till inspirerad. Nästa vecka bli även den en helvecka i Falun för att de resterande sex veckorna varva jobb hemma på salongen med att åka upp till skolan i Falun.

Nu håller jag som bäst på att packa ihop saker för att åka ut till mitt "föräldrahem" i Veddarsbo och spendera kvällen med min familj. Har hunnit med ett pass på gymet nu på eftermiddagen också. Varvade lite löpning på bandet med att försöka göra något produktivt på gymet. Då jag oftast går på instruktörledda pass när jag tränar känner jag mig ganska bortkommen när jag ska försöka att styrketräna själv, det känns som att jag mest glider runt utan att få något vettigt gjort. Jag är nog typen som behöver någon som står brevid mig och säger åt mig vad jag ska göra om det ska bli något gjort.

Imorgon blir det jobb på salongen, jag har saknat det lite i veckan faktiskt. Men först blir det som sagt en kväll i Veddarsbo med min familj och nya numret av ELLE som sällskap.

En bild ifrån min och Sannas lägenhet, vi har massor av pepp och inspirations texter/tavlor, det är en riktigt egoboost lägenhet och jag älskar det!

Har precis kommit hem ifrån en heldag i Stockholm med Annelie, som jag stylat hår och smink på inför Ryttargalan. Ryttargalan är för er som inte vet som idrottsgalan, fast endast med hästsport. Annelie rider i landslaget i distansritt och har även deltagit i VM, inte illa! Det blev en uppsättning på ena sidan med lockar som fick hänga ner samt en sminkning i bruna och bronstoner. Det är i vilket fall riktigt roligt att göra den typen av jobb.

Medans Annelie var på lunchmöte så passade jag på att träffa min fina vän Pauline som ganska nyligen flyttat till Stockholm, kikade en sväng på stan och satt på ett fik och pratatde i flera timmar, vi hade lite att ta igen.

Förövrigt så har det varit skönt med en långhelg, även om jag älskar mitt jobb så är det en riktig lyx att vara ledig tre dagar i rad och det kändes att det var ganska välbehövligt efter Decembers jobbhets.
Imorgon så börjar iallafall skolan i Falun igen, jag kommer som sagt att åka dit under 8 veckor. De första två veckorna ska jag vara där varje dag och resterande veckor tänkte jag varva skola med jobb på salongen hemma i Avesta. Det ska bli riktigt roligt att träffa dem som jag gick i samma klass som och som jag inte sett sedan i September 2010 när jag var där sist. Är inte riktigt hundra procent pepp på att tågpendla igen dock, men 8 veckor är en ganska liten period om man jämför med de 1,5 åren jag gjorde det sist. Jag gillar att trycka in så mycket som möjligt under en dag (helst skulle jag ha en extra veckodag) och därför känns det ganska frustrerande att 2,5 timmar om dagen ska gå åt till att sitta på ett tåg. Å andra sidan kanske jag mår bra av lite tvångsmässig egentid. I vilket fall som helst så ska jag spendera de där timmarna på tåget varje dag så det är bara att gilla läget helt enkelt.

Blev hämtad av Sanna och Johan på tågstationen idag, och gick ifrån att vara väldigt trött till att vara väldigt glad och pepp på livet på tjugo minuter. Påminns än en gång om hur viktigt det är att umgås och lägga energi på människor som lyfter en och inte tvärtom. Jag är tacksam att jag har så fina människor runtomkring mig.

Lite bilder ifrån min helg:



Som ni ser så har Annelie ett helt fantastisk hår, som julafton att få jobba med det!