Att skriva om människor som ligger en varmt och hjärtat upplever jag är delvis enkelt, eftersom att man skulle kunna skriva fina ord i all oändlighet. Delvis svårt, då det enkelt blir "känslor som svämmar över och ord som inte räcker till" för att citera min favoritbloggare. Precis som det sistnämnda känns det att skriva den här texten. Det kommer att bli direkt omöjligt att rättvist skriva den här typen av hyllning till någon, för det finns ingenting som ens är i närheten av att räcka till, inte ens lite.

Om någon skulle fråga mig vilken person som jag älskar mest i hela världen så skulle jag tveklöst svara att det är min mamma. Varje gång, varje dag på året. Det finns ingen människa som har gett mig ens i närheten så mycket av sig själv som hon har gjort.

Jag kan ringa mamma vilken tid som helst på dygnet, med ett känslotillstånd som kan tyckas vara hur hopplöst som helst och ändå lägga på luren med ett lättare hjärta, alltid. Det finns ingen situation som hon inte hjälpt mig att lösa eller hjärtesorg som hon inte hjälpt mig att bota. Det är en direkt fantastisk trygghet att ha en familj och en mamma som min.

Jag kan tycka att jag klarar av att ha flera bollar i luften än många andra, och hantera situationen. Men mamma ligger alltid minst sju steg före på den fronten. Hon är den personen som alltid håller i allting, ifrån att driva ett kollektivstall till att arrangera ett "blås grönt" projekt, vara duktig på sitt jobb och samtidigt hålla ihop en familj med tre barn. Och dessutom få det att se ut som en piece of cake. Om jag ens kommer i närheten av det drivet, att ha den elden för något, så kommer jag att vara nöjd.


Framförallt så har min mamma ett fantastiskt stort hjärta. Jag och mina syskon är uppfostrade med 100 % kärlek, alltid. Vi har fått höra saker som "jag älskar dig" varje dag under hela våran uppväxt. Mamma kan verka ha plats för hur många som helst i sitt hjärta, hon öppnar alltid sig själv och sitt hem för andra människor. Jag har ofta fått höra att jag kommer ifrån ett väldigt varmt hem. Det gör jag, jag har alltid fått ha hur många vänner  som helst hemma hos oss och alla har alltid varit välkomna.

En av de finaste sakerna min mamma har lärt mig är att när det gäller kärlek så ska man aldrig kompromissa med sig själv. Det är mycket tack vare henne som jag tror stenhårt på att det går att ha en relation, i år efter år där man är hundra procent lycklig varje dag, inte bara 98 procent, eller än värre möjligtvis 65 procent en bra dag. Min mammas äktenskap (som inte är med med min pappa) är ett av de finaste jag vet.


Så tack mamma, tack för att du är den bästa människan i hela min värld. Tack för att du satt mina syskon (som jag älskar mest av allt efter dig) till världen, och för att du gifte dig men någon som älskar mig lika mycket som sina biologiska barn och för att du gör plats för så många i ditt hjärta. När jag blir stor så ska jag bli som du.